”Se upp för dem som bara vill leva
sitt liv ifred.
De skyr inga medel.”
Claes Andersson
Vi rör oss runt solen i en respektingivande hastighet. 100 000 km/h. Varför märker vi inte det kan man undra? Det är kanske som att sitta i en riktigt bekväm bil i farligt hög hastighet. Oavsett om allt svischar förbi i ilfart utanför är det lugnt, mysigt och bekvämt i bilen. Samtidigt snurrar vi runt i en hastighet av 800 km/h, och det är bara på våra breddgrader, vid ekvatorn är hastigheten något mer än det dubbla.
(Hastighet = sträcka/tid, det vill säga 40 000km/24h)
Det kan ju tyckas lite märkligt att vi befinner oss på samma revolverande klot allesammans, en del snurrar fortare än andra, men ändå tar ett varv ett dygn för samtliga inblandade. Det har ju med sträckan att göra. Om alla skulle snurra lika fort hade Tellus form varit det av en cylinders.
Skalvet utanför Japan ändrade hastigheten något och försköt jordaxelns lutning med en decimeter ungefär.
Boink! Vad var det? En grop i vägen?
Jag slår vad om att det är ett faktum som riskerar att gör folk i Sverige mer bekymrade än japansk tsunami och kärnkraftsverksolycka.
(DRABBAR DET OSS!?)
Lugn.
Bara lugn,
Ingen fara.
För oss.
Något av det.