Två saker att vara glad över

I Sydsvenskan fick Stavros Louca frågan ”vad är världens största bluff?” och han svarade så här:

”Jag skulle vilja säga att det är evolutionsteorin, det finns alldeles för många lakuner [brister, red. BLT:s anm.] i den för att jag skall kunna övertygas om att människan kommer från aporna. Jag tror på skapelsen. Men det betyder inte att jag är kreationist och tror att världen skapades för några tusen år sedan. ”

(Hämtat från BLT 8/3-11, ledarsidan)

Ledarredaktören Sylvia Askelöf Fortell uppmanade ägare av upprörda känslor, sådana som kommenterade detta utspel att lära sig skilja på sak och person. Hon och Louca borde lära sig skilja på vardaglig teori och vetenskaplig teori.

Det är anmärkningsvärt att en lärare säger:

1. Evolutionsteorin är en bluff
2. Jag är övertygad om att människan inte kommer från aporna.

Dessa båda uttalandena visar ett par saker: den som yttrar dem är dåligt påläst vad gäller evolutionsteorin och dessutom inte införstådd med vad begreppet ”vetenskaplig teori” innebär. Jag är mycket glad över det faktum att Louca är lärare i matematik, för det ämnet verkar han bemästra till fullo. Men det överträffar inte den glädje jag känner över att han INTE är biologilärare. Ingen biolog säger att vi kommer från aporna. Vi har, och det är bevisat, samma förfäder. Somliga kanske inte gillar detta faktum, men önsketänkande är inget motbevis.

Elakheten i mig skulle kunna replikera och säga att världens största bluff är tron på en intelligent varelse som har skapat allt – för om Louca säger att det finns brister i evolutionsteorin (Visa mig några av vikt) så är det inget mot alla de brister som finns i tron på den gudomliga skapelsen. Där finns dessutom inte en strimma av bevis – något man inte med all kritik i världen kan hävda om evolutionsteorin.

Med andra ord, om Louca ägnar sin tillit till bevis som kriterium för vad man skall luta sig mot – vilket han hävdar – är det anmärkningsvärt att han tror på ”skapelsen”.

Han målade in sig i hörnet – jag visar bara att han gjorde det. Det går inte att luta sig mot vetenskap ibland, när det passar, och kasta ut vetenskapen genom fönstret när det går emot vad man tror på.

Men, nu är jag inte så elak. Jag vet att tro handlar om önsketänkande om stabilitet, gemenskap och trygghet och Louca får tro och önska vad han vill för min del så länge det inte skadar någon annan. Hur jag i mitt sinne skall kunna ursäkta Askelöf Fortell återstår att se.

Nu läser ju inte hon det här ändå, så jag behöver kanske inte bry mig.