Liberalism, ett hot mot yttrandefriheten och förmågan att tänka fritt?

Jag har ju i alla fall ett starkt argument mot fullskalig ekonomisk frihet i ett land – att det skapar en  klanmentalitet hos medborgarna som i själva verket hindrar människan från att vara fri. Om du är beroende av din släkt/bekantskapskrets rent ekonomiskt (vilket är fallet för väldigt många fler människor i mer ”fria” ekonomier) kommer du också att vara tvungen att ikläda dig deras tankegods, ideologier och vanföreställningar. 

I Sverige kan staten hjälpa till om jag vill tänka själv i sådan grad att jag därigenom förkastar fädernas fördomar och felaktigt underbyggda hypoteser. Staten bryr sig inte i så hög grad om vad jag tycker och tänker som mina eventuella matriarker och patriarker. Desutom är jag i lag garanterad yttrandefrihet. Staten får inte utöva  ekonomiska åtgärder mot mig om jag kritiserar myndigheternas eller andra medborgares uppfattning kring saker och ting. Detta skydd finns inte inom släkt och familj .  Därför står staten som en garant för att den som vill tänka själv kan få göra det och må hända bli utkastad från släktens värme, men ändå inte utblottad. Det är ingen slump att 65-75% av USA:s befolkning, med världens bästa universitet, förkastar evolutionsteorin till förmån för vad de ”alltid” har trott på.

Lägg där till att ett osäkrare liv, vilket en fullkomligt fri ekonomi skulle innebära för många, dessutom leder till vidskepelse. Många vänder sig till högre makter när tryggheten är hotad, även om det rör sig om högst världsliga ting som ekonomi.   Det är, med detta i åtanke, bättre att ekonomin är tyglad i någon viss mån än tanken. För är det verkligen rätt att enbart den som har stor ekonomisk frihet också ska vara de som därför riskfritt skall få ägna sig åt stor frihet vad gäller tanken och särskilt sitt yttrande där om?