Om att ha fel

Det är en dygd att vika dig för sanningen istället för att ihärdigt försöka vinna argumentet, även om detta argument ligger på behörigt avstånd från verkligheten. Jag hoppas att det är en dygd i alla fall och inte en egenskap som man föds med eller blir utan, med ingen möjlighet att förvärva sig.

Ideologi och religion har vissa saker gemensamt. Båda är mänskliga skapelser, även om den ena inte gärna kan erkänna detta. Båda har tankegods som bestämmer hur världen och människan är, hur världen och människan borde vara, samt hur världen och människan kommer att bli bara man låter ideologin/religionen ta över.

Båda religionen och ideologin har det gemensamt att det frigör Utrymme i hjärnan. Utrymme som kan fyllas med det förbestämda tankegodset, på bekostnad av viljan eller för många, ansträgningen att tänka själv. Skillnaden är dock att då ideologin har en svårighet i, och ogärna förändras eller ändrar sig händer detta då och då. ”Vi, eller Marx, eller Burke, eller X hade fel”.

En religion däremot kan inte göra så, för det är i så fall det samma som att säga att Gud hade fel, vilket är omöjligt. Förändringen i direktiven, från hämndlysten, homofobisk, xenofobisk klantänkande och oförsonlig bronsåldersmentalitet till kärlek åt alla för att religionen skall vinna acceptans i ett upplyst, modernt samhälle, måste döljas, förnekas eller presenteras som om det ALLTID har varit så och de som förr var innehavare av den rätta tron samtidigt som de hackade upp meningsmotståndare som om dessa vore leverkorvar, snarare än medmänniskor…. Var egentligen inte sanna x, y eller z.