All flesh must be eaten! (Ursprung: Rollspel, Eden Studios.. för cred.)
Detta är mitt nya mantra under sommaren. Stanken är påträngande och det är verkligen som att öppna Pandoras ask då man med mod och stark mage lyfter på locket, ty innandömet och vad som dväljs där inunder ackompanjerar till fullo odören utanför.
Det rör sig, sakta uppåt mot ljuset, som en enda organsim men ändå i hundratals. Att folk kallar dem likmaskar är missvisande och förmodligen ett arv från en oupplyst tid, för de är larver, strängt upptagna i ett stadium, på väg mot ett annat och mer bevingat tillstånd. Detta är sannerligen på vad sätt döden rör sig, sakta, säkert och mot ett och samma mål.
(I just den här tunnan är målet den vikta kanten under locket, ett ställa där de (förmodar jag?) förpuppar sig innan de återföds till flugor. Dessa flugor lägger förresten inte ägg utan levande larver.
Sarcophagidae, från grekiskan. Det betyder kort och gott likätare. Notera likheten (och min korta, om än oplanerade ordvits just nyss för den delen) med ordet sarkofag – dessa kistor i kalksten vilket också ansågs uppfylla samma syfte som flugans larver, nämligen att konsumera köttet för att lämna blott benen kvar.
Kom död var min baderska
var min ljuvaste renskraperska,
två mina knotor vita…som snö
Hota mig tubba mig
du min förförerska
att kasta min klädnad…döden dö
Baderska Baderska
Klockvisarförvriderska
Rättimmaförbiderska
Stort är ditt hav. Jag
är en ö. Två mina knotor
vita som snö, vita som snö, vita som snö.
…
cornelis vreeswijk
Detta hemska i tunnan är inget oöverstigligt hinder utan elimineras ganska skyndsamt medelst en trädgårdsslang och rikligt med vatten. De spolas ner mitt i sin strävan, mitt i livet och efter en stund flyter de upp till ytan. Hundratals.
Lite udda kanske, men det överdrivna antalet uppmanar mig faktiskt till att äta mer kött. Ät upp allt! Lämna inget för dessa larver att växa i! Det är vi eller dom! ALL FLESH MUST BE EATEN!
Csaar's 