Rörande skallens storlek

”Jag använder inte bara hjärnan jag har utan också alla dem jag kan låna”
Woodrow Wilson

Han förde det på tal, kanske mest för att avleda min uppmärksamhet. Om vi hade diskuterat evolutionen, genetik eller något annat ur den biologiska vetenskapen stunden innan minns jag inte. Faktum var att smärtan tedde sig som en högst ovälkommen gäst i mitt nervsystem. Det kan vara så att jag koncentrerade mig mer på den än på samtalsämnena som dök upp genom det surrande ljudet och doften av pigment och blod, även om jag blev uppmanades av, den av mitt eget val utvalde plågoande, att göra motsatsen.

 Det hela rörde sig om att människan förmodligen blir dummare och dummare i takt med att hon slår det selektiva urvalet ur spel. Han hävdade inte det personligen, men hade läst hypoteser rörande ämne och slutsats. Jag kunde inte utesluta detta och mellan vågor av plågor som var i paritet med det surrande ljudet, jag kände mig som en av Pavlovs hundar, utvecklade jag en tanke om hur våra domesticerade djur blivit mer och mer fogliga och korkade genom årtusendena. Vi har valt ut de exemplar som har passat oss bäst, men samtidigt har dessa domesticerade djur vunnit mycket på den dealen eftersom de i och med det fått världens intelligentaste djur som sin beskyddare.

 Mitt motargument angående vårt eget släktes tilltagande dumhet är att vi faktiskt har ett annat urval som för oss spelar mycket större roll än naturens – den motsatta partnerns preferenser. Det händer att dessa väljer vad som ryms innanför pannbenet, vilket onekligen är tur för många av oss – och hela mänsklighetens fortlevnad. Ett tillägg i detta är att vi lyckats domesticera oss själva. Enligt forskaren Steven Pinker i alla fall. Vi får en allt mer fredligare inställning gentemot varandra, även om detta på inget vis framgår i dagens massmediala övervakning.

 Samtidigt blir våra skallar mindre, har biologerna konstaterat, precis som hos våra domesticerade djur . Å andra sidan hade, om jag inte fått fel för mig, Neandertalmänniskorna något större skallar än oss i snitt. Dessa var dessutom mycket bättre anpassade till det stränga klimatet och mycket starkare än homo sapiens sapiens. Det hjälpte föga. Vi kunde och kan planera och kommunicera, lära varandra och lära av varandra på en nivå som inte har någon motsvarighet i humanoidernas historia. Vi är supermänniskor.

 Att skallen blir mindre behöver dessutom inte betyda att vi blir dummare. Enligt ryktet hade Einstein en liten hjärna – alltså kortare avstånd mellan cellerna.