Bristen på tanke är i bland tankeväckande

I Karskrona kommun fick ett par skolpolitiker en briljant idé när de insåg att nya reformer stod för dörren. Det var det ena med det andra: Lgr11, Gy11, ny skollag, fan och hans moster. Mycket papper blir det, många ord radade efter varandra. Jobb, jobb och jobb – stackars Askungen!

Ja, merjobb, tänkte dessa politiker, Platow och Petersson. De gjorde slag i sak: lämnade in ett yrkande om höjd arvodering på grund av den myckna arbetsmassan som stundade. Det är lite tråkigt att politiker kan tänka så ”konstigt”, och med ”konstigt” menar jag egentligen ”att de verkar ha en förmåga att inte tänka alls ibland”

Det kan ju mycket väl tagas som en mänsklig rättighet att få slippa tänka. Vi lever inte som jagade villebråd på stäppen längre. Det är alltså upp till var och en att betrakta sin hjärna som ett i stort sett onödigt bihang som tynger ner huvudet. Men, när nämnda livsfilosofi påverkar andra bör vi reagera.

För samtidigt är skolor i länet under nedläggningens bila, och samtidigt skall lärare som redan arbetar heltid sätta sig in i denna enorma massa av regler och lagar utan någon som helst extra ersättning, snarare tvärtom, då kringuppgifterna ökar och ökar.

En insändare nådde Blekinge Läns Tidning med signaturen ”Kemiläraren”. Denna kemilärare stack inte under stolen med saker och ting. Kritiken var för att använda en klyscha, frän. Och så hände något fantastiskt. Den där grå massan till bihang vaknade till liv i Patow och Pettersson! De ångrade sina yrkande, tog tillbaka dem. Platow insåg sitt misstag och Petterson sa att han mest hade hängt på.

Jag har så klart en del saker att säga om hela historien. Varför skriver Pettersson under yrkanden som han egentligen inte står för? Eller är den förklaringen bara ett sätt att slinga sig? Bättre då att göra som Platow, inse sitt misstag och gå ut med det offentligt.

Samtidigt är det otroligt att en kommunal skolpolitiker inte insåg vilken formidabel spottloska i ansiktet ett sådant yrkande om ökad ersättning är på oss lärare. Det säger kanske mycket om bristen på förståelse och insyn i skolans värld. En insyn och förståelse som vi egentligen borde begära av en skolpolitiker. Det är också ett mycket bra exempel på att vi kan påverka genom massmedia. Att en insändare med inblick, förnuft och välriktad kritik kan få politiker att vakna till och faktiskt ändra sig.