Harry är en dyr hovnarr

När prins Harry besökte London Royal Hospital härförleden frågade
krigsveteranen William Titchmarch prinsen när han hade tänkt gifta sig.

”Inte på länge. Och vem har egentligen bett dig ställa frågan?”, blev prinsens svar

Prinsen har såklart rätt till ett privatliv, men då i grova slängar 150 miljoner  pund årligen pumpas in från Storbritanniens skattebetalande befolkning, rakt in i huset Windsor tycker nog jag att en 85-åring som försvarat prinsens kungarike och förmodligen betalt skatt för att finansiera prinsens vilda fester nog har all rätt att ställa en fråga, vilken som helst till prinsen.

I Sverige kommer vi billigare undan, ca 100 miljoner kronor per år totalt, varav ca 50 miljoner är ett så kallat apanage för att täcka hovets och kungafamiljens utgifter. Jag skulle tro att detta apanage kommer att höjas nu när Sveriges mest kända bidragstagande familj fått utökning av ännu en prins.

Ni som lever på socialbidrag och händelsevis upplever en skam över detta kan trösta er med att ni befinner er i gott sällskap och att de skattemedel som finansierar ert leverne ingalunda når upp till de höjder som Carl Gustav Bernadotte med följe frekventerar ekonomsikt.

Men frågan är om inte staten har misslyckats här? Ingen handläggare på soc skulle finna det rimligt att en familj skall leva på bidrag så länge utan att sätta in åtgärder som på sikt tillåter familjen att pröva stå på egna ben.

Visst skall en statschef ha lön, men barnbidraget han får är lite väl högt.