Dokumentär om arbetslöshet och girighet

När jag var en liten grabb drämde jag en krocketklubba i pannan på Per Anders Rudelius, dokumentärfilmaren. Det var helt klart dramatiskt, men inte så ondskefullt som det låter. Nog var jag ett synnerligen korkat barn, men min barndoms idioti innefattade inte att med berått slå ner folk med tillhyggen. Anders skulle placera ut en båge till krocketbanan samtidigt som jag övade min swing. Jag kommer ihåg hur han låg utsträckt på den välklippta gräsmattan. Han såg ut som Japans flagga i ansiktet. Helt vit med en stor röd cirkel i pannan.

Hans dokumentär ”Svart Måndag – vita knogar” är bra. Att bli arbetslös är en riktigt tråkig sak, men att bli det i ett läge där många blir det samtidigt och då det råder en stor ekonomisk kris är ännu värre. Det blir kamp mot många om jobb som inte finns. Filmen belyser en märklig aspekt i näringslivet. Ett företag går så dåligt att folk får sägas upp och de som får vara kvar tvingas gå med på att sänka sina löner. Samtidigt kan aktieägare plocka ut stora vinster från samma företag. Det borde vara omöjligt. Det är egentligen bara möjligt om företaget säger upp anställda ”för säkerhets skull”.

För säkerhets skull – så att det garanterat blir vinst även detta år. Med dollartecken i ögonen ser man inte hur illa det ser ut.

Detta fenomen popparupp titt som tätt. Vad kan det bero på? Jo för 8000 år sedan bildades större byar, städer och stadsstater i vilka en hierarkisk samhällsstruktur accepterades eller påtvingades av dem som lyckats förskansa sig makten. Detta fenomen varför människan helt förkastligt då hon levde som jägare/samlare. Att se sig själv som förmer än andra och agera storvulet, roffa åt sig, vilja styra och agera girigt var tabu. Att dela med sig är en långt äldre egenskap eller i alla fall tradition, än girigheten.