Byråkratins födelse

”Vad är nu detta?”, tänkte bonden och rätade på sin ömmande rygg. Han beordrade sin familj att upphöra med det mödosamma arbetet och de följde nyfiket hans blick ut mot slutet av fältet.

Där kom tjänstemannen gående, men inte med ett följe av soldater som förra gången eller gångerna innan den sedan stadsstatens födelse. Enbart en skrivare och en soldat som dessutom skötte packåsnan.

”Det här blir lätt”, viskade bonden till sina söner. ”Den här gången får de inget.”

Greppet om grävkäppar och hackor hårdnade i takt med varje steg som tjänstemannen närmade sig dem. Hur vågade han komma utan sitt sedvanliga beskydd i syfte att råna dem ännu en gång?

Tjänstemannen stannade framför bonden och sa, ”se här, ett beslut om skatt till templet.” Han höll fram en lertavla framför bonden och bonden kände igen de kilformade skrivtecknen, men han kunde inte tyda dem.

Tjänstemannen sänkte lertavlan och höll fram sin hand. Ringfingret pryddes av en stor ring och bonden kände igen tecknet på den och
kunde tyda det.

”Se här”, sa tjänstemannen. ”Härskarens sigill!”

Bonden bugade sig fogligt och packåsnans börda blev strax tyngre.

”Store Marduk!”, tänkte tjänstemannen när han fortsatte sin insamlingsrunda. ”Det fungerade!”

Bonden stod kvar och betraktade fundersamt tjänstemannen och hans följe. ”Man borde kanske lära sig att tyda skrivtecknen”, tänkte han. ”Det finns ju en risk att man blir lurad annars.”

Byråkratin var född. Ett system där makt delegeras från dem som har den till andra som utövaren den i deras ställe.

Detta inlägg publicerades i Demokrati och märktes , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s