Kunskapsförakt I – Utbildning måste göra skillnad

Vi lever i ett samhälle där den allmänna inställningen tycks vara att förakta kunskap. Detta visar sig med icke önskvärd tydlighet gång på gång.  Näringslivsminister Maud Olofsson till exempel, har inte någon eftergymnasial utbildning alls.

 Detta leder inte till kunskapsförakt – det ÄR en form av kunskapsförakt, eftersom fenomenet är så vanligt i vårt samhälle. Det har och kommer att fortsätta få negativa konsekvenser i våra skolor. För, det visar tydligt att kunskap och studier inte har någon betydelse. Samtidigt kan inget vara mer fel:

 När William Kamkwamba från Malawi i Afrika var 14 år levde han och hans familj vid svältkatastrofens rand. De var, och är fortfarande förmodar jag, jordbrukare och de rådde torka. Grödorna dog på fälten. Det fanns ingen hjälp att få. Hela byn bestod av jordbrukare i exakt samma svåra belägenhet. I denna förtvivlade situation fattade han ett beslut. William är läskunnig och han tog sig till biblioteket i närmsta stad. Där läste han böcker om el och om hur man bygger ett vindkraftverk. När han visste vad han behövde veta åkte hem igen och skred till verket.

 Av en gammal cykel fick han kullager och en cykeldynamo fungerade utmärkt som generator. På något vis lyckades han också bygga en pump och familjen kunde pumpa upp vatten till växterna på fälten med hjälp av Williams vindkraftverk. Fler i byn anlitade hans tjänster och katastrofen var inte längre ett faktum. Som en luxuriös bieffekt drog William även in lite el i familjens hus. Allt detta tack vare kunskap för hade inte William varit läskunnig nog att skaffa sig grundläggande kännedom om el hade han och hans familj fått svälta.

 Exemplet visar att det är stor skillnad på Williams samhälle och vårt. I vårt samhälle överlever, om ni ursäktar uttrycket, vilken idiot som helst. Du behöver inte kunna eller veta något över huvud taget – du klarar dig ändå. Jag skulle givetvis inte vilja ha det på något annat vis. Jag tror på alla människors lika värde och akademiska studier är naturligtvis inte allt och det finns så klart andra sätt att införskaffa sig lärdom. Men, samtidigt måste de som underkastar sig studier under flera år veta att det är värt det och att de i slutändan kan njuta frukterna av sina mödor. Höga betyg och många högskolepoäng bör vara mer än troféer. Hur motiverar vi ungdomarna att studera? Om det inte sker för deras höga nöjes skull finns det flera anledningar: för att bidra till och förändra samhället, för att det är ett sätt att göra karriär eller för att det leder till en hög lön för att nämna några. Våra ungdomar är långt ifrån dumma. De vill, precis som alla andra, få ut något att de ansträngningar de gör, men det rör sig inte om överlevnad som i Williams fall. Att folk i Sverige får uppleva förhållandet mellan kunskap och mat på bordet kan jag inte helt dementera, men det är nog inte så vanligt. Därför måste den studerande lockas med andra saker, sådant som visar att studier leder till något, för vi har egentligen inte råd med kunskapsförakt.

 Outbildat folk på höga poster degenererar så gott som samtliga anledningar till varför ungdomar skall studera. I Sverige kan du, utan utbildning, få makt att förändra och forma samhället, hög lön och möjlighet att göra en strålande karriär hela vägen upp till regeringen. Där har vi en av anledningarna till varför resultaten dalar i våra skolor. Därför blir vi omsprungna när det gäller utbildning av många stater, exempelvis i Asien. De vet och ser, precis som William Kamkwamba, vilken positiv skillnad utbildning utgör för deras liv. Vi måste installera den skillnaden i vårt samhälle också. Kunskap borde gå före kontakter. Studier borde leda till hög lön och större ansvar. Kunskap och studier borde leda till dessa saker på sina egna meriter, det vill säga att det förmodligen är bäst att någon som kan också gör jobbet.

 Det andra systemet har vi provat ett tag nu och vi ser följderna. Den som är duktig på att prata kan prata sig till ett jobb trots bristande kunskap, men han eller hon kommer också att vara precis lika duktig på att prata sig fri från både skuld och ansvar när bristerna i kunskap får negativa följder.

Detta inlägg publicerades i pedagogik och märktes , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Kunskapsförakt I – Utbildning måste göra skillnad

  1. Max Kern skriver:

    Jag antar att du följt Macej Zarembas artikelserie kring den svenska skolan?! En mer skrämmande och deprimerad läsning om sakernas tillstånd har jag nog aldrig tidigare läst…

    Gilla

  2. csaar skriver:

    Hej Max!

    Jo, läsvärd läsning – helt klart. Zaremba träffar rätt i mångt och mycket. Som LR-ombud känner jag att han ger mitt fackförbund upprättelse. (Även om han spetsar till en del saker lite väl bra ibland :-))

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s