”Ja ä skeptiskt…”

Att vara skeptiskt betyder inte att man är en person som inte tror på något eller ytterst lite. Ordets ursprung går att finna i grekiskan där det snarare betyder sökare eller frågare. Men, oftast när vi säger ”Jag är skeptisk”, går vi inte längre utan menar att vi inte tror på vad vi just fått reda på.

 För att förstå vardagen i stort och smått, ta till oss information på rätt sätt när den når oss genom tidningar och tv och för att vi skall kunna fatta bra beslut krävs två saker: Kunskap och ett kritiskt förhållningssätt

 Somliga menar att det räcker med att vara kritisk eftersom kunskapen ändrar sig, gammal kunskap blir förlegad när ny kunskap etableras. Det låter ju progressivt, men samtidigt beror det ju helt och hållet på vad du som enskild individ tror att du vet. Jag anser att det är omöjligt att beakta ett kritiskt förhållningssätt till något över huvudtaget om vi inte har en förkunskap om det vi i så fall skall förhålla oss skeptiska till.

 För den som inte vet något om morötter och förhållandena på månens yta finns ingen anledning att reagera om han eller hon nås av nyheten att man nu minsann har börjat odla morötter på månen.

 Men, märk väl: det är inte nog att säga ”Jag är skeptiskt” och sedan gå vidare på inskränkthetens stig. Det är höjden av lathet eller en form av intellektuell rädsla. Vi måste fråga oss varför vi är skeptiska och sedan söka svaren. Den lilla kunskap som fick oss att reagera leder i och med det till större kunskap, vilket i och för sig kan innebära att det vi tidigare tog för sanning inte stämde.

 Glöm inte ordets ursprungliga betydelse.