2010 – ett valår

Det uppskattas inte när någon framställer en bra företeelse som bättre än vad den i själva verket är. Det anses i allmänhet vara att förhäva sig. När någon däremot, framställer en dålig sak som sämre än vad som verkligen är fallet, köper vi det hela rakt av. Det ligger i vår natur. Vi tar oftare en skugga för något farligt, det vill säga en inbrottstjuv eller ett farligt djur, före tolkningen att skuggan förebådar något gott så som ett blomsterbud eller en kär gammal vän. Det finns kanske en anledning till att detta förhållningssätt ligger i vår natur. De av våra förfäder som såg gott i alla skuggor är förmodligen inte våra förfäder. De levde inte tillräckligt länge för att föra sina gener vidare.

 Visst ska vi ha ett skeptiskt förhållningssätt, men att misstänka ondska i allt okänt är mer en reflex. Att förhålla sig skeptiskt till fenomen och företeelser i samhället, massmedia och vår omgivning är snarare en intellektuell övning. Medan reflexer går ut på att slippa tänka går denna intellektuella övning ut på att avslöja verkligheten – hur den verkligen är och sedan reagera, handla och agera.  

 Demokrati är egentligen inte naturligt. Det är en bra styrelseform, den bästa, men det är inte en företeelse som sitter i våra reflexer. Därför måste demokratin erövras i varje generation och i varje val. Vi är alla en del av det hela, varje röstande medborgare är en liten länk i den långa kedjan som utgör vårt folkstyre.

 Denna kedja kan enbart brytas på tre sätt. Först och främst genom medborgare som inte tänker rösta. Sedan genom medborgare som inte tänker när de röstar och slutligen genom styrande som inte accepterar folkets sammantagna röst.     

 Oavsett om det var många som röstade med reflexerna den tredje söndagen i september 2010 måste resultatet accepteras. Demokrati kan innebära att folket får skylla sig självt. Demokrati kan innebära att folket får ta konsekvenserna och leva med dem fyra år framåt.