Svenska staten AB

I ”Demokratins väktare” beskriver Lennart Lundquist bland annat ”ekonomismen”, en ideologi som fått fäste och spritt sig i stat, kommuner och förvaltningar under de senaste årtiondena. Ideologin går ut på att likna förvaltningar vid företag och närma kommunala styren till de tankar, idéer, uppfattningar och strömningar som hör de privata bolagen till.

 Omsvängningen i tanken påverkar språket och de styrande använder i större utsträckning nya begreppen när de betraktar sin verksamhet och människor som är beroende av den. ”Medborgare” blir istället ”kunder” och så vidare.

 En sak som tydligt blir lidande är demokratin. En kund är inte alls det samma som en medborgare. En medborgare har helt andra rättigheter och skyldigheter än en kund. Att vara en kund i en demokrati som har förvandlats till ett bolag är i sanning ett nackskott på demokratin som styrelseform.

 När kommunerna låter sig uppslukas av ”marknaden” finns egentligen ingen plats för styrande politiker. Pengarna sägs styra i deras ställe. I det läget blir skillnaden mellan kund och medborgare tydlig. För det är faktiskt inte så att pengarna styr. Det är enbart en besvärjelse som sägs då och då för att vissa skall kunna svära sig fria från skuld. Pengar styr inte. Men det finns en överhängande risk att de som har dessa penningar gör det om vi glömmer bort att demokrati och kapital inte är samma sak. Den kund som icke har pengar är egentligen ingen kund, men vad är en medborgare utan pengar i det stora shoppingcentret SKL & Co?

 Eller.

 Låt mig omformulera frågan: Vad är denne medborgare inte?