sanning/verklighet IV – De andra

Eftersom jag ogillar relativism skall jag visa varför relativismen inte fungerar i längden. Vi lägger till en individ till. Nu har vi tre ringar. det är individ I, II och III. Alla tre med sin version av vad verkligheten månde vara. Vad de kan vara överens om är x, i mitten mellan allas uppfattning. Ju fler individer som fogas till modellen, desto mindre blir det område vilket alla gemensamt kan acceptera som en sanning. Alltså, i ett samhälle med många individer kan relativism vara rent skadligt. Relativismen är tyvärr ett tillsynes oundvikligt fenomen många gånger.

Byt nu ut en av aktörerna, II, mot verkligheten. Nu visar modellen att antalet individer inte spelar någon roll. Verkligheten är obegränsad. Det finns dock något mycket viktigt att notera. Det är inte alls säkert att individerna är mer överens för att de accepterar att det finns en verklighet. Men, om de accepterar att den finns kommer de också att acceptera att det inte är upp till var och en att avgöra vad deras verkligheten är. Då är mycket vunnet.

Vi kan säga att en diskussion många gånger är en kamp i vilken varje individ vill dra dialogpartnern närmare sin ring. Detta borde göras genom att i diskussionen lägga fram argument som har substans i form av faktorer så pass kongruenta med verkligheten att samtalspartnern inte kan blunda för dem. En annan form av diskussion skulle kunna vara att ingen försöker dra någon av de inblandade närmare sin ring, utan den initierade frågan som alla de inblandade ställer sig är, ”Hur ser verkligheten ut?” och sedan utgår de ifrån det. Det måste också noteras att vid en diskussion kan samtalspartnern vara inkongruent med verkligheten i en sakfråga, men oftast inte i sin sammantagna uppfattning av verkligheten. Vidare måste det naturligtvis läggas till att en diskussion många gånger inte alls handlar om hur verkligheten ser ut. Det hade ju varit trist om detta var det enda ämnet att diskutera.

Vi kan även se denna modell på ett annat sätt: låt oss anta att I är en individ, II är verkligheten och III en religion, vilket innefattar både de som utövar den, samt dess uppfattning om verkligheten. Det går att byta ut III mot i princip vad som helst som omfattar en slags ideologi. Men, bestäm er för något.

verkligheten och III är två drivkrafter som drar individen mot sig. Det borde väl också i de flesta fall vara precis vad individen själv vill. I vissa fall stöter II och III ifrån. Det kan vi ha i åtanken. Det värsta scenariot, som jag ser det, vore om III har en stark dragningskraft, medan verkligheten av någon anledning stöter ifrån. Detta skulle kunna känneteckna sekterism av olika slag. Eller varför inte människor som sitter i samma tågkupé dag ut och dag in. Nu får vi inte bortse ifrån möjligheten att en religion eller ideologi kan ligga mycket nära verkligheten och därför främja uppfattningen om den. Man vet att III är på fel spår när dess utöver tvingas hitta på ursäkter och bortförklaringar för verkligheten.