Protagoras i Platons dialog med samma namn var sofist och samtida med Platon och Sokrates. Protagoras är roten, eller åtminstone en av rötterna till något riktigt ont: relativism. ”Människan är alltings mått”
Tyvärr medborgare, alla kan inte ha rätt. I vissa fall kan två diametralt motsatta ståndpunkter vara lika rätt, men vi skall betrakta en sådan företeelse som ett udda inslag, något värt att notera. Ett socialt primtal. För, om vi har den inställningen att alla har rätt i allting kommer vi, tillslut, enbart att ha en person att samtala med: oss själva. Anledningen till det är enkel. Om det är vår godtyckliga åsikt som låter bestämma rätt och riktigt för alla och en var kommer vi snart att lägga högst privata betydelser i de ord vi använder när vi kommunicerar
Snart vet vi inte vad vi säger till varandra eftersom orden inte har en gemensam innebörd hos dem som för dialogen.
Läsning skulle bli en surrealistisk upplevelse. Ord packade efter varandra i fullkomligt bisarra budskap – olika för varje läsare. Förtvivlade författare når inte ut med sina tankar. Lagar och avtal blir ett slöseri med bläck och papper.
Utbildning blir lidande under relativismens ok: om allas idéer, tankar och åsikter är lika bra, varför skall en elev lyssna på en lärare? Lägg till den kommunikativa kollapsen till följd av relativism så kan de inte göra det heller.
Det är lätt att förstå varför Platon avskydde relativism och sofister. Tillskillnad från filosofen, som säger sanningen, säger sofisten vad folk vill höra och relativism är konstruerat för klappning medhårs. Ett utmärkt redskap för sofister, således. Det är också av samma anledning ett utmärkt redskap för de politiker vars enda mål är att vara politiker.
Det är en seger att förlora en diskussion om en sanning vinns med förlusten. När alla har lika rätt är det förmodligen något som är mycket fel.
Csaar's 
strålande verkligen inspirerande
GillaGilla
Pingback: Allting är relativt ? « PeoWagstrom’s Weblog
Ja du… Precis som du säger så blir det problematiskt om var och ens tyckanden framställs som sanningar. Mig veterligen så var det bland annat just detta som Protagoras ville påvisa med sin ”homo mensura-sats”. Och vidare så skrev han just därför också en bok med titeln ”Korrekt Språk” (Orthos Logos) som med största sannolikhet just också tog upp problemet med privata språk och han utvecklade däri också de första reglerna för den grekiska grammatiken! Sic!
GillaGilla
Det fanns med all säkerhet en anledning till att Protagoras var den sofist Platon respekterade mest. (Han var väl den ende Platon respekterade över huvud taget.)
De var ju på sätt och vis rivaler.
GillaGilla
Rivaler skulle jag inte vilja säga med tanke på att Protagoras aldrig hörde talas om Platon men att Platon givetvis på olika sätt använde sig och lät sig inspireras av den protagoreiska tanken när han byggde sin egen s.k. filosofi. Det sades bl.a. i antiken att Platons Staten var ett plagiat av en av Protagoras skrifter.
GillaGilla
Sant, rivaler var att ta i, eller ett bruk av fel ordval. Upphovsrätt i antiken är för mig av underordnad betydelse 🙂
GillaGilla