Kunskap II – Att filtrera den

Kunskap om källkritik är viktigt, nu mer än någonsin. Vi fullkomligt bombarderas med information och allt kan inte bli en del av allt vi måste eller vill veta. Data filtreras inte enbart via våra sinnen, intressen och dagliga spörsmål tar också ut sin tull. Det finns mellanhänder som hanterar informationen innan den är din.

Många är de mörka seglen på informationshavets horisont. Ett fenomen som vi inte tänker på är att i en flora av många alternativa sanningar väljer vi den som passar oss bäst. Information som stödjer vad vi redan tar för sanning tillåts passera våra filter och cementerar våra sanningar ytterligare. Det hela behöver tyvärr inte heller ha något med verkligheten att göra.

I skolans värld, där elev ibland, och i vissa horribla fall alltid, är satt att söka sin egen kunskap kan detta fenomen vålla skada. En människa som enbart har sig själv som kontrollenhet i sin utvecklig mot visdom och kunskap riskerar att skåda allt djupare in i sin egen navel. Till och med Sokrates krävde samtalspartners, och han ansågs vara Atens vassaste man. Det är självklart som Gustav Fridolin säger, att dagens läroplan kräver fler pedagoger än tidigare, inte färre.

Samtidigt är det av yttersta vikt att de som går till valurnorna för att rösta har en sanning som i största möjliga mån överensstämmer med verkligheten. Annars förloras rösten till hur saker och ting verkar, i stället för att verka för hur saker och ting är eller kan bli.

Mänsklighetens historia är full av ironiska inslag.

Förr stämde folks sanningar dåligt med verkligheten för att de hade sparsam tillgång till information. Idag stämmer våra sanningar dåligt med verkligheten för att vi har tillång till för mycket av den varan.