Folkmord I

En återkommande fras som får internetsurfare att hamna på min blogg är ”Orsaker till förintelsen.” Jag har beslutat att ta tag i detta eftersom Jag hittills inte har presenterat någon sådan orsak. Men, samtidigt tycker jag att det är på sin plats att inte bara presentera orsaker till Förintelsen, utan ge presumtiva läsare ett recept på förintelser, eller folkmord överlag.

 Det har inträffat ett oöverskådligt antal folkmord. Vi möter dem redan i Gamla Testamentets skrifter. Orsakerna till folkmorden vi ser där kan skilja sig något från dem vi känner till i modern tid. De senaste par hundra åren av folkmord kan något lösligt förklaras så här:

 Receptet på folkmord:

 –         Kris

–         Klar fiende

–         Ideologi som stödjer folkmordet

–         Offren kan inte hämnas

–         Ingen reaktion från omvärlden

 Krisen kan vara krig eller revolution som den i Kambodja och när jag funderar på saken skulle vi nog kunna klassa Franska revolutionen som ett slags folkmord. I undervisningen lyfts händelsen fram som ”en bra grej” men hade vi varit lika positiva om en förtyckt del av en befolkning i ett land plötsligt gjorde uppror och högg huvudet av 25 000 – 40 000 av sina landsmän idag? Tåls att tänka på.

 En klar fiende. Judarna i ett nazistiskt Tyskland. Akademiker i Kambodja. Eller varför inte indianer på värdefull åkermark i Amerika?

 En ideologi som stödjer folkmord: Nazismen är så klart ett tydligt exempel. Men ideologin kan vara mycket simpel i sin utformning – bara den är tydligt med att skilja på vi och dem, samt understryker varför de andra bör ”avlägsnas”.

 Om offren kan slå tillbaka skulle vi förmodligen, åtminstone under konfliktens gång, kalla det hela inbördeskrig eller väpnad konflikt. Det är först när krutröken lagt sig som folkmord med säkerhet kan konstateras i dessa fall. Det kan bli komplicerat. Båda sidorna kan ha begått ohyggliga handlingar som båda sidorna vill dölja.

 Ingen reaktion från omvärlden är också den en viktig ingrediens i detta recept. Visst kan det bli folkmord även om omvärlden reagerar, men omfattningen står i proportion till hur hårt åskådarna pressar händer mot ögon och öron. Man vill inte veta, och vet i och med det tillräckligt för att veta att man inte vill veta. Vi har tragiske Kurt Gerstein som exempel på det. Han försökte avslöja något ingen var beredd att lyssna på.

 Det finns en ingrediens till att foga till receptet, något som Benny Grünfeld sa till mig efter en av sina föreläsningar – bristande eller obefintligt demokratiskt styre. Det krävs ingen längre fundering för att komma fram till att det är så. Demokratin är egentligen bräcklig. Faller den vid en kris kan de andra ingredienserna i receptet ramla på plats fortare än vi kan föreställa oss. Eller kan jag säga så här: Bristande – eller avsaknad av demokratiskt styre är kris per definition. Vi bör göra demokratin så stabil och självklar för medborgarna att den aldrig tillåts bli bräcklig.

 Det är onekligen lite av ödets ironi att demokrati som styrelseform fick fäste i Europa tack vare ett folkmord, samtidigt som det tycks vara ett bra botemedel mot det samma.