kommunalträdgården

Ponera att du, under en av dina vandringar, kommer till en trädgård. Du ser ett antal män och kvinnor som arbetar i trädgården och du kan utan omsvep konstarter att den är väldigt illa skött. Vissa grödor har vattnats för lite, andra för mycket. Fruktträdens grenar dignar av tyngden från sin ruttnande frukt. En del plantor har aldrig hamnat i jorden utan ligger kringströdda i trädgården, sakta döende i brist på mylla att gro i.

 ”Vad står på?” frågar du den som står närmast. ”Varför sköter ni trädgården så illa?”

 Mannen stödjer sig på spaden och funderar en stund. ”Det har fattats en del dåliga beslut”, säger han slutligen. ”Vår ledare har inte haft någon vidare ordning på det hela. Vi kommer att svälta i under vintern.”

 ”Varför är denne man er ledare då?” frågar du.

 ”Han ville bestämma, så vi valde honom till det”, svarar mannen. ”Ingen annan ville bestämma.”

 ”Går det att få ordning på det hela?” frågar du.

 ”Ja, om vår ledare beslutar att vi till exempel dränerar det vattensjuka och vattnar det torra”, säger mannen. ”Då ordnar det sig med det. Skulle vi dessutom få besked om att frukten som är rutten avlägsnas så att det dåliga inte sprids till det friska så… Plantorna som ligger och skräpar kan kanske räddas.”

 ”Varför vill du inte bestämma när du vet vad som behöver göras?”, frågar du mannen med spaden.

 ”Jag har inte tid, jag måste sköta trädgården.”

  I en demokrati bör ledaren inte vara den som vill leda för ledandets skull. I en demokrati bör det finnas tillräckligt underlag för väljarna att välja ut dem som inte bara vill, utan också har förmågan.