Platon II – Lotsen

Skepp är viktiga i en demokrati.

 Mången kommunalråd tänker i denna stund, ”hur skall vi lyckas hålla denna skuta flytande genom krisen?”.  ledamöter i nämnder säger under styrelsemötena, ”Vi befinner oss på ett sjunkande skepp!” Kanske en och annan råtta försöker lämna skeppet till och med. Du, käre medborgare tänker stundom, ”vem håller i rodret?”

 Platon beskrev också han, genom sin mästare Sokrates röst, demokratin som ett skepp. Genom sin allegori visade Platon att demokratier styrdes mer av åsikter än av kunskap.

 Skeppets ägare kan inget om skepp, ej heller något om navigation. Han överlåter allt åt sina hyrda händer. Skeppets sjömän gnatar och kivar om vem som ska få hålla i rodret, vem som ska få bestämma. Deras blickar är horisontala – deras sikte är inställt på ledarskapet, vilket för dem är det primära. De stirrade stint på rodret när de lägger fram sina argument. Skeppet driver som vore dess färdriktning frammanad av vinden och vågorna då än den ene än den andre håller i rodret.

 Ett skepp bör ha en destination ett mål, det är själva syftet med att styra ett skepp. Den som bäst kan peka ut riktningen på en sjöresa är lotsen.

 Lotsen vet vad som krävs för att komma rätt på sjön. Man måste ta vissa ting i beaktning, räkna med dem och sedan styra. Det är väder och vind, solen och stjärnornas positioner.

 Det krävs kunskap, lotsens blick är vertikal. Han, eller – eftersom det är Platon – hon, är inte intresserad av att styra. Blicken är inte fixerad vid rodret. Lotsen tittar uppåt.

 De trätande sjömännen ser inte lotsen, de är för upptagna med att bråka. För upptagna med att bränna hål i rodret med sina lystna blickar.

 Medborgare, ditt uppdrag är:

 a)      Leta upp en god demokratisk lots

b)      Rösta på denne lots

 Tillägg: även Platon verkade stundom erkänna att viss passion måste till för att någon skall kunna styra. Till exempel, spelar det ingen roll om Beckham är duktig på att sparka boll, om han inte vill spela,,,,