Darwin och förintelsen

 

 

Så fort det kommer en bok som på något sätt kan svärta ner Darwin och evolutionsteorin hoppar en del religiösa människor och sammanslutningar på tåget. Det gör det för att de ser Darwin som ett hot, att hans teori står som bevis för att Gud inte existerar. Jag är inte säker på att det är så. Sant är att med evolutionsteorin behövs ingen gud. Det räcker dock inte som bevis. I den stora världsordningen behövs inte jag heller, men inte ens min obetydlighet räcker som bevis för att jag inte existerar.

 

Religiösa grupper hävdar ibland att Darwins evolutionsteori är en fara för mänskligheten, vad de egentligen menar är att den är en fara för religionen. Och det är sant, orsaken är skillnaden mellan dessa företeelser – evolutionen är ett faktum, med eller utan Darwins och hans efterföljares upptäckter fortsätter den att verka, emedan religioner är påhittade saker som upphör att existera den dag ingen tror på dem. Det är ett klassikt exempel på att försöka pressa tillbaka tandkrämen i tuben eller kasta in en toffel i maskineriet. Ibland använder de sig av knep som tillexempel att beskylla Darwin för förintelsen.

 

Visst kan jag säga att det är skrattretande att beskylla Darwin för förintelsen, men att Darwinismen i kombination med den upptäckt som fick Darwins tankar om det naturliga urvalets dynamik att verkligen fungera – Munken Mendels upptäckt om hur egenskaper ärvs – ledde till stora tråkigheter när idéerna hybridiserade i andras hjärnor. Det rättfärdigade groteska handlingar i Europas kolonier, Vitas agerande mot indianerna, bortrövande av aboriginernas barn, mm

 

Det finns inget som säger att Européer skulle ha agerat annorlunda mot koloniernas rättmäktiga invånare utan Darwins evolutionsteori. De, de ursprungliga invånarna, hade något Européerna ville ha: mineraler, ädelstenar, järn, kol och land. Den socialdarwinistiska hybriden gav dem bara ytterligare en ursäkt, men sådana hade de tillräckligt av ändå.

 

Kanske var Darwins evolutionsteori en, i viss mån, bidragande orsak till första världskriget. Många officerare i tyska armén rättfärdigade kriget på basis av socialdarwinistiska tankegångar. Men, att teorin skulle vara en direkt orsak till förintelsen och annat sjukt är godtagbar enbart för den mycket enkelspårige – det var vad andra gjorde med Darwins teori, hur de hybridiserade idéerna så att de passade deras redan uppsatta mål, som sedan ledde till hemskheter. Nationalism, kapprustning, imperialism och osunda pakter som igångsättare av första världskriget klarade biffen på egen hand. Utöver dessa orsaker finns det fler att lägga till, var och en långt mer betydelsefull än en avart av Darwins teori.

 

Orsakerna till Nazisternas förföljelser av det judiska folket var flera, det finns ett par förklaringsmodeller. En av dem är kombinationen av rasism, religion och den biologiska vinklingen i vilken Darwin kommer in. Men, Rasism och religion hade klarat sig bra på egen hand i många hundra år i förföljandet och mördandet innan Darwins evolutionsteori äntrade scenen. För den som kan lägga främlingsfientlighet, rasism och religion åt sidan och enbart använder sig av biologiska orsaker i strävan att iscensätta ett folkmord finner snabbt att detta är omöjligt. Omöjligt om denne tänkte massmördare vill ha vetenskapliga godkännanden för sitt agerande. Vi är inte olika raser, inte biologiskt sett. För det första är vi, hur skall jag uttrycka det – mycket i släkt med varandra. Det är exempelvis generellt sett större genetisk skillnad mellan två gorillor från samma område i Afrika än mellan två Européer. Pratar vi rasskillnader mellan populationer faller rasisten också på sitt eget biologiska grepp. Genvariationen kan vara större inom populationen än i jämförelse mellan populationer. Med andra ord: den rasisten ser som sin artfrände kan ha minde gemensamt med denne än en annan människa med en annan hudfärg. Orsaken till detta är bland annat det genflöde som varit konstant under alla tider mellan populationerna – vi rör på oss, vi har genetiskt utbyte, vilket är en mycket bra sak för homo sapiens. Hudfärg och andra yttre attribut är ytliga både visuellt och genetiskt, samt tidsmässigt. Hudfärgsvariationens uppkomst är förmodligen inte äldre än 10 000 år. Homo sapiens har funnits i 200 000 år. Kontentan är att, baserat enbart på biologi är folkmord en omöjlighet, så vida det inte rör sig om ett slags kollektivt självmord. I religioner, rasism och nationalism finner vi de sanktionerade orsaken till förföljelser.   

 

 

Det naturliga urvalets mekanik är inte rasistiskt, det existerar ingen direkt hierarki där. Det är egentligen inte förenligt alls att i darwinistiska termer tänka på evolutionen som linjär – som tillexempel Lamarck. Lamarcks teori där skaffade egenskaper ärvs är linjär och skulle definitivt vara en stark grogrund till rasism då ”människoraserna” skulle kunna vara på olika ”steg” i utvecklingen. Det funkar inte alls med tanken om den bäst lämpade överlever, eftersom det handlar om att vara bäst lämpad i en viss miljö. Utvecklingen, enligt darwinismen är alltså mer som en buske än en linje. Darwins evolutionsteori är således fri från rasism. Men, till och med Darwin verkade tänka i undantag när det gällde människor på den punkten. Vi får inte glömma att rasismen var accepterad i Europa och om inte Darwin sa något om saken så hävdade åtminstone hans kusin, Francis Galton att ”de vita” var överlägsna andra ”raser” på grund av överlevnad i hårdare miljö. Hans idéer var i sin tur direkta, starktbidragande orsaker till den rashygien som florerade vid förra sekelskiftet och några årtionden framåt, inte minst i Sverige. Vi har våra tvångssteriliseringar att känna oss pinsamma över. Darwins andra bok om Människans härkomst hade en undertitel som hade passat som rubrik för denna företeelse.

 

Ändå var Darwin en motståndare, både mot rasism och mot slaveri. Något hans resa på Beagle vittnar om. Han blev mycket upprörd över hur Svarta slavar och indianer behandlades i sydamerika. Kaptenen och rasisten Fitzroy var nära att slänga av Darwin från skeppet när deras motsatta åsikter kom i dager. Å andra sidan verkade Darwin inte lika upprörd över engelsmännens folkmord på Tasmanier, något han också bevittnade med egna ögon.   

 

Önsketänkande är oftast en mycket krokig väg till sanning. Den leder oftast till återvändsgränder. Vad kusinen ägnade sig åt kan stå som modell för vad vi idag menar med pseudovetenskap. Medan Darwins teser stärks med nya upptäckter – en klar indikation på att en vetenskaplig teori stämmer – pressas Galtons sagor allt längre ut i skuggorna, utom i de religiösas händer, då Galton plötsligt blir Darwin. Skillnaden mellan Darwin och Galton är enorm. Darwins Teori är en vetenskaplig teori, medan Galtons teori bara var just en teori. Den som inte vet skillnaden har nog inte fått ut så mycket av den här texten.

 

Att skylla evolutionen – ett vetenskapligt faktum som vi inte kommer undan, som vi lever i och igenom, för de hemskheter somliga gör är befängt. Dessa hemskheter är inte Darwins fel – det kan aldrig vara någons fel för att denne upptäcker en sanning om verkligheten. Och att sedan folk förvränger och missbrukar förvrängningen. I så fall är det lika bra att vi slutar tänka med en gång – vi vet ju inte vad det kan leda till i andra och tredje led. 

 

Nazisterna hade upprättat utrotningsläger om de så aldrig hade hört talas om Darwin. Nog gav hybriden, eller avarten av hans idé en del förgripare ytterligare ursäkt, men sådana hade de tillräckligt av ändå.

 

Ska vi vända Darwins evolutionsteori ryggen, förneka att den är sann på grund av att den eventuellt har missbrukats i historien? Skulle det bevisa att Gud finns? Det kan tyckas lite märkligt at det just är Darwins, av all evolutionsteorier som religiösa grupper sätter i vrångstrupen när det är den som visat sig stämma med verkligheten. Och varför sker denna agitation allra mest i en stor demokratisk stat, vars konstitution förhindrar religiös inblandning i nationens spörsmål? Jag menar naturligtvis USA.  

 

Bakgrunden till detta är fundamentalisterna. Den som idag hör det begreppet tänker förmodligen mellanöstern, Islam och så vidare. Begreppets ursprung kan dock hämtas från det motsatta hållet: protestantisk kristendom i USA. Fundamentalisternas framväxt i USA var en reaktion på de liberala strömningarna inom samtliga protestantiska samfund under 1920-talet. Liberalerna ville se religionen ur ett evolutionärt perspektiv, att en utveckling skett och att den var tydlig att beskåda i skrifterna, från Gamla testamentet och framåt. Orsakerna till detta kan tillskrivas vetenskapen, kanske mest inom historia där konsekvent och nykter källkritik rönt stora framgångar.

 

Som parantes kan jag nämna katolska kyrkan. I Vatikanstaten blev man tillräckligt inspirerad av den historiska vetenskapen för att iscensätta ett experiment, eller projekt i början av 1900-talet. De heliga skrifterna i Bibeln skulle sättas under lupp för att deras auktoritet som sant bortom allt tvivel skulle fastställas en gång för alla. Detta var ett utfall av ren tro, detta var vad de förväntade sig finna eftersom det var vad som var sant. Vatikanens historiker tillämpade alla vetenskapliga metoder som hör till. Vad som sedan hände var inte väntat, åtminstone inte från vatikanens sida. Granskarna av skrifterna hittade saker som ifrågasatte skrifternas sanningshalt på ett rent historiskt plan och vad värre var – de började tvivla i sin tro. Ett raskt ingripande förpassade projektets slutsatser till den del av världens litteratur som klassas som kättersk och ordningen var återställd. Ett gudomligt ingripande verkställt av påven?

 

Jag vet inte om det detta Vatikanska projekt var en bidragande orsak till de liberala strömningarna i USA:s protestantiska sfär, men källkritik, Darwins evolutionsteori och modern vetenskap över lag var det. En motreaktion lät inte vänta på sig. Den tog sig uttryck i form av fundamentalister som hävdade att allt i Bibeln var sant, även de gammaltestamentliga skrifterna, vilka liberalerna däremot tolkade som embryon i olika framväxande stadier på väg mot en riktigare, fullt utvecklad religion. Splittringen klöv det protestantiska USA i två delar. Fundamentalisterna ansåg att Darwins evolutionsteori undergrävde Bibelns läror och att den inte skulle läras ut i skolorna. Dessutom hade de världskriget och ovan nämnda tyska officerares tankegångar färskt i minnet. Motsättningen blev ett problem för allmänheten först när allt fler ungdomar började läsa på High School. Där var Darwins evolutionsteori ett ämne och religiösa föräldrar ställdes inför faktum.

 

Talesmän för religiösa grupper försökte bannlysa Darwin från undervisningen, och lyckades med detta i en stat till slut: Tennessee. Följden blev att en lärare i Dayton, John T. Scopes åtalades för att ha lärt ut den hädiska läran om arternas uppkomst. Allt var iscensatt av skola och skolstyrelse, ja hela Dayton med Scopes som frivillig testpilot. Man ansåg att det hela skulle vinna bygden publicitet, och det gjorde det ju onekligen – ”approcessen” eller ”The John Scopes monkey trail” blev århundradets rättegång. Redan från start visade det sig att det var en lag och en idé som rättegången handlade om, inte Scopes eventuella brott. Han behövde inte ens vittna. Rättegången blev en stor medial succé. Det var riktigt tunga elefanter på båda sidor, Clarence Darrow som försvarare och William Jennings Bryan på åklagarsidan. När de rände in i varandra i sin mentala och retoriska gladiatorkamp såg det bra ut i massmedia. Scopes fälldes, han hade trots allt brutit mot lagen, men påföljden blev minimum: 100 dollar. Senare friades han i högre instans på grund av en teknikalitet. Det bör tilläggas att försvarssidan uppmanade juryn att fälla Scopes eftersom de endast då skulle kunna få en chans att ifrågasätta själva lagen på högre instans.

 

Rättegången gjorde kanske mer skada än nytta för båda sidorna. Evolutionslärans vara eller icke vara i undervisningen blev infekterad eftersom båda sidorna hade övertygat sina redan övertygade anhängare ännu mer. Darwin försvann från undervisningen i många stater, samtidigt som åklagarsidan hade förnedrats genom att William Jennings Bryan ställt upp på att försvara sanningshalten i Gamla testamentets skrifter, svara på frågan om Eva bildats av Adams revben och liknande. Motsättningarna mellan dagens kreationister, intelligent design på ena sidan och anhängare av neo-darwinistisk syntesteori på andra sidan har sitt ursprung i 1920-talet.

 

Med motsättningarna ordentligt cementerade fortsatte vetenskapen på ett håll och Protestantismen i USA på ett annat. Kontakterna dem i mellan blev sparsamma. Bidragande orsaker var bland annat nya predikanter som anslöts till fundamentalisterna eller de konservativa mer kommit till kyrkan av ett kall, snarare än efter gedigen utbildning. Dessa nya predikanter var inte vana vid att ställa Bibeln och tron emot vetenskapen, inte utbildade i att försöka jämföra och debattera vetenskapliga rön med och mot bibelord, vilket de åtminstone skulle ha fått tillfälle att öva på genom teologiska och teosofiska seminarium.

 

Samtidigt lämnade allt fler forskare och vetenskapsmän den liberala kyrkan. En naturlig kontakt, som en troende vetenskapsmän och utbildade teologer skulle ha kunnat upprätthålla var bruten. En orsak som ökade klyftan var det faktum att många av USA:s medborgare, över huvud taget, under 60 – och 70-talet lämnade den liberala kyrkan i massor. Bänkraderna stod tomma. Detta ökade polariseringen då majoriteten av aktivt religiösa plötsligt tillhörde de konservativa. Sådant får givetvis konsekvenser. Enligt en relativt recent undersökning tror 9 av 10 medborgare i USA på att människan är skapad av Gud, över hälften tror dessutom att människan skapades så som hon är idag – alltså ingen gemensam anfader med kusinen schimpansen. När det gäller forskare är skapelse frågan omvänd – 1 av 10 tror på Gud som konstnär till verket människan och det stora flertalet, så gott som alla anser att den neo-darwinistiska evolutionsteorin stämmer.

 

När den nya krocken mellan religion och vetenskap kom var de inblandade inte förberedde. I fallet med ”approcessen” visste alla, inte bara aktörerna, vilka frågor som skulle tas upp och vilka argument som skulle användas. Argumenten hade cirkulerat i decennier, vilket givetvis bidrog till den stora uppståndelsen i media – äntligen skulle folk få se vems argument som höll. Nu, under 60 och 70-talet blev kollisionen mer överraskande. Darwins vetenskapliga teori hade plockats bort från läroböckerna under 1920-talet och medan evolutionsteorin utvecklades och kompletterades med genforskningen, upptäckten av mutationer och experiment som stärkte bevisen för att det selektiva urvalet var en orsak till arters uppkomst valde de konservativt religiösa helt enkelt att ignorera upptäckterna – det berörde inte dem.

 

Tills Darwin återvände till skolböckerna.

 

Det är därför vi har nöjet att exempelvis beskåda Christopher Hitchens kombatera Al Sharpton. Debatten genomfördes 16 maj, 2007. Om ni ser klippet lägg märke till att Sharpton med pinsam tydlighet inte har läst boken han kommit för att kritisera. Det är till och med tveksamt, om vi utgår ifrån klippet, att han ens har läst Bibeln. 

Att skylla Darwin för förintelsen är verkligen som att gå över ån för att hämta vatten – en gemensam tråd för folkmord i modern tid är avsaknad av eller starkt begränsad demokrati i de länder där dessa ting sker. På något sätt har folkstyret satts ur spel eller aldrig varit närvarande. Och det tror jag inte att vi kan beskylla Darwin för.