Kvinnor och barn först när fartyg förliser?

 Nu finns det en del som anser att detta är diskriminerande, att männens liv inte är lika prioriterade när ett fartyg är på väg att gå till botten. De hävdar att männen åtminstone i sådana fall borde få billigare biljetter.

 Jämställdhet är bra, men jag tror att frågan har lett till att många helt glömmer bort att vi faktiskt har fysiologiska skillnader, vi män och kvinnor, för att inte nämna barn. Jag har faktiskt ingen aning om det är sant, men jag misstänker att den genomsnittlige mannen har en större chans att överleva om han hamnar i vattnet utan livbåt, jämfört med den genomsnittliga kvinnan. Även om jag personligen är en usel simmare, så kan det ju vara så.

 Ingen ifrågasätter varför barnen skall i livbåtarna först, tillsammans med kvinnorna, just på grund av den anledningen.

 När en katastrof inträffar kan det bli nödvändigt att lägga vissa principer åt sidan. Principer som fungerar utmärkt under normala omständigheter. Ibland kan något som är fullt moraliskt riktigt under lugnare omständigheter vara fullkomligt förkastligt när det hettar till. Jag har ett par exempel på det här och här.

 Samtidigt, om kaptenen hade varit kvinna, skulle inte opinionen kräva att hon lämnade skutan sist? Kanske härrör uttrycket från en tid då kvinnor och barn inte kunde simma?

 Det kan också vara så att om man har en solklar indelning vid turordningen till livbåtarna så undviker man att folk trampas ner? Jag tycker ändå att det låter bättre med ”Kvinnor och barn först!”, än, ”Alla på en gång!”  Det kanske inte är bra ur jämställdhetssynpunkt, men vad är alternativen?

Sådär, foliehattar! här kommer året ni gått och väntat på.

Var finns alla de goda exempel på hur fullkomligt fantastiskt privatiseringen av våra skattepengar fungerar? vårt utbildningsväsen Skall drivas i vinstintresse Men det är en vinst på sikt. En vinst i att ha kunskap nog att själva förvalta landets resurser så att dessa ökar i värde gentemot omvärldens.

Det är alltså ute frågan om ”snabba cash” för den som står för fiolerna när det gäller utbildning. vinsten håvas in Något, eller ett par decennier senare då välutbildade människor genererar pengar genom förädling av råvaror och utförande av kvalificerade tjänster.

Under denna process betalar de sedan tillbaka det samhället har Investerat via skatten så att nya medborgare kan utbildas. Att det finns parasiter som skummar av dessa skattepengar är högst opassande.

En sevärd serie på TV just nu. Mellan allt härligt gnäll kommer en del riktigt kloka saker fram.

”…och sänd för den skull aldrig bud och fråga för vem klockan klämtar; den klämtar för dig”

J. Donne

I just detta specifika fall klämtar klockan till och förebådar ett tomrum för förnuftet i vår värld. Vår kollektiva förnuftsbank har just utsatts för ett stort uttag. Eller rättare sagt: gått miste om framtida insättningar från Hitchens. Vi kommer således inte att veta vad vi kommer att sakna. Men vi kan vara säkra på att något av vikt, klarsynthet, mod och förnuft för alltid är borta innan vi ens fått nys om dess existens.

Vad som återstår är vad han sagt och skrivit, allt mycket väl dokumenterat i böcker och internet.

För facklan vidare.

“What is it you most dislike? Stupidity, especially in its nastiest forms of racism and superstition.” C. Hitchens, Hitch22

“What can be asserted without evidence can also be dismissed without evidence.”
C. Hitchens

Att uppleva att medvetandet befinner sig på ett annat plan än kroppen är viktigt. Vi hade annars haft mycket svårt för att sätta oss in i hur andra männiksor känner, upplever saker eller vill och tänker göra. Tron på andar har kommit på köpet.

En regel att utgå ifrån om ni känner er osäkra är ”ingen substans, inget medvetande”. 

”Vi” finns genom hjärncellernas, synapsernas och signalernas interaktion. När dessa ting ej längre existerar, existerar inte vårt medvetande heller längre. Det kan inte heller transporteras till ”etern” eller någon ”annan värld” utan något slags fordon eller fakost, som tyvärr inte är uppfunnen än.

Därför är det bedrägeri när någon påstår sig tala med döda anhöriga mot betalning.

”Ehh, what´s up doc?”

Bugs Bunny

Synen kan bedra oss, särskilt hos dem som hör till den del av släktet som föredrar att ta till sig sådana bitar som passar in i deras högst personligt anpassade Tetris-spel av verkligheten.

 Jag känner igen det där hos mig själv, lite i alla fall.  Vissa rubriker i lokalblaskan triggar mitt nervsystem till att vända blad direkt. Men ”nej” Säger jag till mig själv och tvingar mig igenom varenda stavelse – ibland får jag en ny inblick i något jag hade en förutfattad mening kring.

 Det är inget nederlag, utan en seger. Därför har jag som morgontidning en skrift som för det mesta går i strid med mina inre övertygelser om hur samhället är och borde vara ordnat. Vad som händer och vad folk gör är verkligenheten, oavsett vad jag har för önskemål.

 Därför slutar inte min nyhetskonsumtion där, vilket kunde ha varit fallet om jag haft en annan morgontidning. En som bejakade min syn på samhället och strök min uppfattning medhårs var gång jag vände blad. En sådan nyhetsförmedling har inget egentligt värde. Verkligheten och vad som händer i den är inte något vi kan hitta på efterhand eller polera fram genom våra åsikter. Nyheter skall inte få mig att må bra, jag skall få mig själv att må bra genom att känna att jag har åtminstone hyfsad koll på världen och närområdet.

Det är trevligt i kyrkan. Fin stämning, mycket vacker sång och duktiga musiker. Leende glada människor och en präst som har gott om humor och värme.

 Vissa saker har förändrats till det bättre, onekligen och utan tvekan. Det är vi som har förändrats och därigenom tvingat kyrkan till förändring. Alla mår bra av denna utveckling, men den är inte självklar utan bygger på förnuftet och känslan av att våga ifrågasätta märkliga dogmer från svunna sekel. Därför är jag tyst när bönen skall deklameras – jag har också en tro, men den tron är på oss människor, inte på någon gud.

Finns det en Gud, vilket jag starkt betvivlar, kan man ju hoppas att han föredrar att den som tack vare sitt förnuft inte kan förmå sig att tro på det otroliga, också väljer att inte hyckla. Det betvivlar jag också starkt efter idoga bibelstudier.