Utan tankemöda

 

Jag har tyvärr glömt bort vad det heter. Hur som helst finns det ett litet djur som lever i havet. En liten gynnare som efter det att det fötts ägnar all sin tid åt att hitta en lämplig plats att slå sig ner på, en sten på havets botten. En skyddat plats med rikligt av vad det nu är djuret livnär sig på.

 När djuret väl funnit sin plats på en sten, på botten i oceanen suger den sig fast. Därefter förlorar den sin hjärna. Om den absorberas av kroppen – hjärnor är en icke försumbar energikälla – eller om den bara tappas och följer med strömmen vet jag inte. Hjärnan behövs inte längre när överlevanden är säkerställd.

 Jag har tyvärr glömt bort vad djuret heter. Men jag tror, medborgare, att du nog kan komma på både ett och annat namn till denne gynnare som utan någon som helst tankemöda suger i sig av vad omgivningen kan erbjuda.