Schlemklumpfs illustrerade poem
Ändrade Planer
I min ungdom bestämdes mitt framtida val
att bli storbolagschef utan samvetets kval
Så jag fördes iväg för en lobotomi
för att slippa bli vek och från ånger bli fri
De bestämde att kapa en enkel synaps
men de slant och min hjärna fick snabbt en kollaps
Trots ett magert förstånd och problem med logik
har jag nu vigt mitt liv åt kommunpolitik
Sam Harris (End of all faith) berättar hur han ingriper. Han är i Prag. På gatan han av någon anledning spatsera på ser han plötsligt ett gräl. En man försöker tvinga in en kvinna i en bil. Mannen har medhjälpare och en del fans som tittar på. Sam inser att han måste ingripa, men är lite spak, männen är minst tre och han kan inte räkna med stöd från omgivningen.
Således gör han en chansning. Han räknar med att mannen inte förstår engelska så bra, går fram och börjar fråga efter vägen till sitt hotell. Han fyller sin undran, sina meningar, med bisarra fraser och ord utan mening. Förövaren blir perplex och i förvirringen kan kvinnan fly, ”Likt en fågel som tillslut upptäcker att luckan till buren hon är inspärrad i står öppen.”
Vi kan tycka att Sam var smart. Själv betraktar han hela incidenten som ett moraliskt misslyckande. För det första betedde han sig lögnaktigt mot mannen, något som under omständigheterna säkert accepteras av de flesta. Han var ju rädd och gjorde det bästa av situationen. Men, fortsätter han, agerandet var ett misslyckande för det fick aldrig männen att inse att de gjort fel. Hans ingripande skulle inte hjälpa ett dugg nästa gång de försöker tvinga in en kvinna i en bil. Ur en strikt moralisk aspekt menar Sam att det hade varit bättre om han hade varit ärlig och fått stryk. Då hade de åtminstone vetat, nu och i framtiden, att alla främlingar inte accepterar bortförandet av kvinnor.
I ljuset av Sams moral skall vi titta på berättelsen om äktenskapsförbryterskan (Johannesevangeliet 8:1) ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen” är verkligen en smart fras, men hade det inte varit bättre med: ”Det är fel att kasta sten på kvinnor.”?
Jag tänker att vad Jesus skrev i sanden för sig själv vid det tillfället var den sista meningen. Tyvärr är moral en lyxvara i vissa situationen, en vara som tyvärr inte kan uppbådas av det mod vi för tillfället förvaltar. Vi kan då enbart göra det näst bästa av situationen, och aldrig glömma att det är just vad det är.
Det näst bästa.
Öppenhet och tolerans inför andras sätt att leva är ett första steg. Men, precis som att ett första steg inte är slutet på en resa, ett mål i sig, är inte heller öppenhet och tolerans ett mål i sig. Det är snarare omoraliskt att acceptera en människas handlingar på grund av oreflekterad tolerans. Det är inte moral. Det är likgiltighet med gloria
Precis som inom vetenskap skall öppenhet leda till sanningar, inte till relativism. Tolerans kan vara en vägledning mot en objektiv, övergripande sanning om moral som kan spännas över kulturer, religioner och nationer. Men, när du når ett moralsikt vägskäl måste vi välja. Ett pluralistiskt samhälle har inte råd med relativism, vars födelse och grogrund just är det pluralistiska samhället.
Tänk dig en cirkel som omsluter dig och de människor du interagerar med, i samhället, klassrummet, arbetsplatsen eller kön i snabbköpet. Vi kallar denna cirkel ”Den moraliska sfären”. Inom denna sfär kan alla leva tillsammans och respektera varandras sätt att leva. (Robert H. Kane, Through the moral maze : searching for absolute values in a pluralistic world)
Om någon exempelvis attacker en fotgängare i en gränd brister den moraliska sfären och det är varje medborgares plikt att efter bästa förmåga laga den igen. Det skulle alltså vara på sin plats att vi stannar bilen, öppnar dörren och på något vis visar vårt missnöje med detta, kallar på polis eller ingriper. Vilket innebär att vi väljer att kränker en människas sätt att leva till förmån för någon annans. Inte ens relativisten tvekar inför valet om vems liv vi skall kränka – förövarens eller offrets?
Så, alla som säger ”alla sätt är ju lika bra”, ”man får leva som man vill, ingen skall lägga sig i” – kör upp dessa fraser någonstans:
Betrakta att piraten William Kidd och hans hejdukar plundrade och våldtog i Pennsylvanias amishsamhällen. De, i motsatsen till Kidd, fridssträvande männen i dessa samhällen utövade sin tro genom att inte ingripa till kvinnornas försvar. Pacifism fungerar bara bland pacifister. Deras religiösa övertygelse hindrade dem från att ingripa. Den fick dem, faktiskt, att ställa sig på förövarnas sida.
Reaktionen reparerar, så att säga, den moraliska sfären. Vitsen är att inte använda mer kraft än vad som krävs för att sfären skall bli hel. Smiter någon före i kön kan vi undra varför. Kanske var det aldrig frågan om att någon bröt den moraliska sfären? Den som fick frågan kanske inte hade sett att det fanns en kö? Börjar någon puckla på någon annan krävs kanske mer fysisk aktivitet i återupprättandet av vår moraliska sfär, förhoppningsvis inte, men kanske.
Det kom inte som någon direkt överraskning att Annika Dahlqvist fick det inte på något vis ärofyllda priset ”Årets förvillare”. Det är snarare en överraskning att hon faktiskt är läkare. Hennes åsikter, i den mån hon har visat dem på Internet, verkar anmärkningsvärt rudimentära i sin utformning. Medborgare, jag skall illuminera detta påstående genom några citat som jag valt att kommentera.
”Att vaccinera bort ett influensavirus i befolkningen tror jag inte på. Ett virus som en gång har kommit, kommer säkert tillbaka igen.” (A. Dahlqvist)
Jo, jag väntar på smittkoppornas återtåg i så fall och är inte ett dugg tacksam för att Jenner kom på det där med att kokoppor, att den formen var mildare och samtidigt gav oss ett skydd mot smittkoppor. Nej, det hade varit mycket bättre och få vrida sig i outsägliga plågor, få ansikte och kropp märkt av koppriga ärr, samt dö så att människosläktet en gång för alla besegrat denna farsot ”på egen hand”. Hur många TUSEN år det än hade tagit.
Det tog tio år av effektivt vaccinerande att utrota smittkoppor. Men, detta är ju inte möjligt enligt Dahlqvist. Hennes inställning till sjukdomar påminner väldigt mycket om den inställning Florens och Genuas invånare i intog när första chocken lagt sig under digerdödens dagar: ”ät och var glad – det är ingen idé att försöka göra något åt saken.” Och i Dahlqvist sinnesvärld är det verkligen ät och var glad som gäller – ät rätt (LCHF), så ordnar sig allt. Till och med cancer.
”Riskerna av influensan visar sig direkt i form av komplikationer och död, men biverkningar av vaccinet kan uppstå senare i former som man inte direkt kan härleda till vaccinet.” (A. Dahlqvist)
En mycket märklig inställning av en läkare. Att låta en hypotetisk risk som hon inte har några som helst belägg för väga tyngre än en risk som det finns belägg för. En form av outvecklad logik som får mig att häpna. Med den slutledningsförmågan hoppas jag att hon inte ställer allt för många diagnoser.
”Det är troligen lika stor risk för att bli svårt sjuk och dö av vaccinet som av influensan.” (A. Dahlqvist)
Det är denna läkare, Annika Dahlqvist, som yttrade dessa ord ovan som Aftonbladets läsare försvarar. Vad bygger hon detta på? Jo, hon ”känner” att det nog förhåller sig så. Det måste ändå erkännas: om någon blir utsedd till årets förvillare och Aftonbladets läsare rusar till dennes försvar – då vet jag att det var rätt person som fick utmärkelsen.
Fotnot: Jag använde som exempel två mycket farliga sjukdomar: smittkoppor och pest. Dessa är betydligt mer fasansfulla än svininfluensan, men det är principen jag vill förtydliga. Och det är att Dahlqvist verkar vara, i princip, yr i tombolan. Det är visserligen min arroganta åsikt, men i skenet av dessa citat har jag svårt att uppbåda ett enda uns av ödmjukhet.
När det gäller civil olydnad har en utövare av denna form av kamp lyckats när han eller hon får oss att skämmas över oss själva. När utövaren däremot får oss att skämmas över honom eller henne istället, över utövarens handlingar, då är aktionen ett misslyckande. Det senare verkar vara den idag mest vanliga formen av civil olydnad. Henry David Thoreau, ”uppfinnaren” av civil olydnad praktiserade sin uppfinning mot två företeelser i sitt hemland: slaveriet och kriget mot Mexiko. Tillvägagångssättet var enkelt. Han vägrade helt enkelt att betala skatt till en stat som ägnade sig åt detta.
Lagens man i Concord fann det nödvändigt att utöva påtryckning, allt annat vore tjänstefel. Han tyckte visserligen inte om att utöva de handlingar som tjänsten krävde mot sin vän Henry. När han frågade Henry vad han skulle göra upplyste han sin vän om att han faktiskt hade ett val: ”Du kan alltid avgå”. Detta var något tjänstemannen varken hade tänkt på, ville göra eller höra. Gandhi sade samma sak till en domare en gång. Thoreau hade utan tvekan inspirerat Gandhi på samma sätt som Gandhi skulle inspirera Martin Luther King något senare.
Henry placerades således bakom galler och när hans vän Waldo Emerson kom på besök och i all sin upprördhet undrade vad i hela friden Henry gjorde där inne replikerade Henry genom att fråga vad han i sin tur gjorde där ute.
Civil olydnad är enligt mig:
1. En kamp mot orättvisor, fastställda eller accepterade av de styrande i och av samhället
2. Kampen skall ske utan våld
3. Den som kämpar skall göra så öppet
4. Att straffas för civil olydnad är således ett led i själva kampen
Det är alltså något mycket väsenskilt från vad stenkastande ”demonstranter” håller på med i sin anonymitet.
För mig är en foliehatt en person som uppfyller de flesta av dessa kriterier:
”Hej då och tack för fisken!”
“Why we divided the world into left and right was because we found through our experience that there are basically two kinds of people: There are those people who care, about their families, about their jobs, about their communities, about the environment and about the planet. And then there’s the other lot who don’t give a shit about anything except their own, selfish greed.”
Billy Bragg
Demokrati är något som den stora massan vet att kämpa för när hon inte har den. En väletablerad demokratis tydligaste kännetecken är de röstberättigas inställning att ta den för given. Oftast i sådan grad att de inte ens finner det sunda i att uppskatta denna vår hittills bästa form av styre. Denna formel går med lätthet att applicera på en rad andra, av våra förfäder framkämpade företeelser i samhället: fackföreningar, rättvisa, tak över huvudet och vårt dagliga bröd.
Jag hoppas att du, medborgare som vältrar dig i liknöjdhet, har en plan för hur du skall bära dig åt den dag dessa självklarheter tas ifrån oss på grund av dig. Bättre män och kvinnor än du slogs och dog för dem. Sämre män och kvinnor än du bidar sin tid i väntan att få dra oskälig fördel av dig så väl som av oss när det du tar för givet är borta.
Ibland måste man få överdriva lite…
Ikväll, för exakt 1 minut och 23 sekunder sedan höll det på att spela över för mig. Jag höll på att bli fullkomligt och oåterkalleligt kokkobello i pallet. Jag råkade gå in på ”bloggtoppen” och till min obeskrivliga fasa såg jag en länk som de i sin förhärdade enfald hade valt att kalla ”filosofi/religion”. För mig är det två begrepp som står i mycket stor kontrast till varandra. De är oförenliga. Filosofi är sökandet och kärleken till kunskap. Religion är helt säkert mycket bra för många människor, men det är inte, hur skall jag uttrycka mig, filosofi.
Vi kan ha filosofiska diskussioner, funderingar och utläggningar om religion, mycket givande sådana dessutom. Men vi kan inte ha religiösa utläggningar om filosofi. Sådana utläggningar brukade historiskt sett sluta med att filosofen grillades på bål.
Frukta den som i din närvaro förgiftar sitt eget sinne genom ord och tal. Gadden kan lika gärna vändas mot dig när du inte är närvarande.
Varför gör de det? För att vinna en orättfärdigt förtjänad poäng i ett spel enbart de och deras likar spelar? För att det har blivit en vana? Eller är det som med skorpionen? Det ligger i deras natur.
